Stubinen har legat och fräst länge och idag kom bomben via HD:s artikel med Linus.

Törna tog beskedet under slutspelet att den just färdigspelade säsongen också skulle bli hans sista. Slutspelet var allt laget ville fokusera på och därför har vi väntat med att meddela detta. Beskedet kom efter att ha tröttnat på att inte kunna prestera som han vill i matcher och för rädslan att han i sitt civila liv inte ska kunna använda armen som han vill.

Andreas Törnkvist kom till Rekord inför säsongen 2013/2014 från Frej i Växjö som han varit trogen ända sedan han som pojkspoling lämnade Vislanda BTK. Med sig från Frej hade han Fabian Åkerström som redan efter ett år lämnade oss för Halmstad. Törna har ständigt varit en stor förebild för våra yngre spelare, både i hagen men också utanför där han alltid ställt upp 100%, oavsett om det gäller dömning vid tävlingar eller bänkbärande under ”Kul i Juli”. Hans inställning och personlighet har varit oerhört uppskattat i klubben även om han fått mycket gratis av Bengan bara för att de båda är ”Bajare”.

Törna har tillsammans med Simon varit de två stabila pelarna i A-laget under de 3 senaste åren och de båda spelade också hem ett SM-guld i dubbel tillsammans förra säsongen.

Som Rekordare har hans axel ständigt varit ett diskussionsobjekt, med en paus under hösten förra året då han hade en av sina bästa perioder i livet då han var näst intill oslagbara i ligan och blev 3a i den internationella tävlingen Finlandia Open.

Han har 44-24 i kvot under 3 år i grundserien och givetvis starkt bidragit till våra 3 raka bronsmedaljer, där hans insatser i förra årets kvartsfinalserie mot Falkenberg var helt avgörande för utgången av de lagmatcherna!

Det är en personligen väldigt underligt att skriva en text där man ska säga adjö eller avtacka eller vad det nu är jag gör. Det blir också extra speciellt när det är en spelare, vän och motståndare som man till stora delar vuxit upp tillsammans med rent pingismässigt.

Det är inte svårgissat vem som vann det första tävlingen jag någonsin spelade som 8-åring, jo Törna. Och från den stunden så har han ständigt varit med på samma tävlingar, läger och nu till och med i samma lag de senaste åren. Det hela har varit en spännande resa som för Törnas del kanske aldrig riktigt nådde slutmålet pga. sin axel. Nu önskar man bara honom lycka till i hans nya resa och jag ser redan fram emot när vi återigen spelar i samma lag, om sisådär 20-30 år båda två med skägg och långnabb på backhan!